A voice on the net…

…my voice on the net!

Bohusracet 2010

Här följer en liten rapport eller snarare berättelse om hur vi upplevde Bohusracet 2010 vars banskiss Du hittar här.
Vi, det är skeppare Niklas och gasten Ola tillsammans med båten Alinde som seglade med startnummer 19.

Skulle det vara så att Du hittar en bild med Din båt och vill ha en kopia – hör av Dig!

Vi önskar Dig en trevlig läsning!
Vi kom till Uddevalla ganska tidigt, redan vid 15-tiden på torsdagen, för att vara ute i god tid, och kunde ägna oss åt en stunds båtpyssel som avslutades med en bottentvätt. Skepparn iförd våtdräkt och gasten underdånigt endast iförd badbyxor. (En genomtänkt taktik från gasten – Det gäller att få skepparen full av självförtroende inför racet, en överlägsen förmåga att hantera kyla ger många poäng). Därefter checkade vi in på sekretariatet och fick våra handlingar, nummerlappar och vimpel som vi snabbt anbringade.

Sedan blev det en kort stunds fjäskande över telefon med gastens Hustra som gick med på att per bil frakta upp den i Stenungsund kvarglömda fleece-tröjan. Det kändes dumt att starta utan den.

Upp till klubbhuset igen för lite grillmingel och trevligt tjat med dem som var där, synd dock att inte fler valde att ta turbåten ut från hamnen i Uddevalla. Det hade varit roligt med fler besättningar där!

Vi gick till sängs relativt tidigt för att ladda batterierna med sömn och vila och vaknade utsövda. Efter att ha ätit frukost i lugn och ro åkte vi in till Bohusläns Museum för det välbesökta skepparmötet. (Skepparen, turgubben (!), vann en fin Puma klocka på vårt startnummer!)

Vi tog M/S Sunningen tillbaka till Rödön och vår båt, Alinde, för lite slutligt pyssel innan vi tidigt lämnade bryggan och gick ut till startområdet för att glida omkring och titta på de tidigare starterna. Kolla lite vindar och väder på fjorden, sola och slappa lite…  Sedan började det dra ihop sig. Förberedelserna avslutades med ett snabbdyk av skepparn för att kontrollera att inget bromsande fastnat i den infällbara bogpropellern.

Klockan 16 var det till sist dags för oss att starta!

Starten var lite strulig. Lite vind medförde att stora delar av fältet mest drev omkring och vi fick bära av mellan de icke manöverdugliga båtarna. När vi till sist kom iväg var vi dåligt placerade på linjen vilket medförde att vi inte kom ut i fri vind utan hamnade långt bak i fältet. Svaga vindar ut till Uddevallabron där vi dock kunde se vinden stå men det kändes väldigt långt dit. Startgruppen sträcktes snabbt ut och vi var inte i vare sig början eller mitten av fältet. Det kändes frustrerande – hur kunde det bli så här?

Givetvis är vi medvetna om att vi är svaga i lättvind då vi saknar genua. Focken är drygt 15 m2 mindre än en genua 1, och dessutom en allroundfock, alltså inte ett lättvindsoptimerat segel. Då spelar det ingen roll att det är ett alldeles nytt riktigt bra segel från North. Saknas kvadratmetrarna så går det inte att trolla!

När det började blåsa 6 m/s och däröver började det rassla på lite bättre. Vi tappade inte längre nämnvärt på framförvarande båtar och det kändes skönt! Vi seglade förbi bl.a en X412 och en First 35 och höll duktiga Luffe 40:an Totte bakom oss. Vi gjorde ett rorsmansbyte som inte blev lyckat, gasten har rattat Alinde för lite än så länge för att kunna köra henne på samma sätt som skepparn. Byte tillbaka igen och båtfarten kom tillbaka!

När vi närmade oss Tjörnbron lättade vinden successivt ut ändå till Soa och Galten. Inte igen? Nej! Nästan totalstopp i 20-25 minuter gjorde att båtarna framför oss snabbt försvann ut mot Hätteberget. Gasten skickades i säng av skepparn och försökte sova. En befriande Ostan räddade oss ur stiltjet och vi kunde till slut sträcka i ökande vind mot Hätteberget tillsammans med Totte och Beneteau50:an. Det blev bra tryck och dikt bidevind i mörkret från Åstol.

Strax innan rundningen av Hätteberget – vi rundade som båt 76 – var det väckning av gasten och vi funderade till på vägval uppför kusten.  Förhållanden då var ju att rumb line innebar en plattläns upp mot Smögen. Då vi saknar spinnaker/djup gennaker och vi dessutom inte tyckte att vi hade något att förlora på att ta en rövare, snarare tvärtom, beslutade vi att köra spirad fock och storseglet säkrat med preventergaj i den starka medströmmen och på det sättet få tillfälle att sova rejält inför kommande utmaningar.

Skepparn gick i sjökojen och gasten körde vidare i det lätta nattmörkret. Båten betedde sig mycket stabilt och fint i dessa förhållanden och farten gick inte att klaga på. Fart i vattnet låg stadigt mellan 7-9 knop ibland mer. Det tillsammans med en kraftig medström som toppade på 2,2 knop gjorde att vi kände att det här nog inte blev så dumt ändå!

I området kring Brofjordens angöring, utanför Tovas ungar, fick den vakna delen av besättningen(gasten alltså!), en naturupplevelse utöver det vanliga. I månljuset vid kvart över tre på natten fick jag höra ett konstigt ljud från fördäck som jag inte kunde identifiera, jag krokade därför på mig livselen och gick fram på däck. Det visades sig vara fyra tumlare runt bogen! Dessa följde oss under kanske 10 minuter  och bjöd på en fantastisk upplevelse! Gasten vågade dock inte väcka skepparn. Han fick fortsätta sova fram tills det första gryningsljuset och vi kunde börja se resultatet av vår chansning när båtarna började komma skärande in från havet.
Det visade sig att vårt vägval fungerat ganska bra då vi mötte upp med bla Sweden yachts 45´an, Manixen och Dufour 40´an när vi samlades ihop innan ingången i skärgården för rundningen i Fjällbacka. Valön rundade vi som båt 53 så vi plockade alltså del båtar med att gå kustnära!

Vi hissade vår slörgennaker efter Valön och plattade så mycket vi kunde norrut mot Ramskär. Vi hade sällskap med Manix och Storm ut på Väderöfjorden.

Dock hade vi svårt att få seglet att stå stabilt då det till skillnad från en spinnacker eller länsgennaker saknar riktiga skuldror. Vi gippade 5-6 gånger innan inloppet till Strömstad och hade på denna sträckan egentligen varken tjänat eller förlorat mot dem som inte hissat spinnacker/gennaker (Manix /Dufour 40´an). I själva inloppet till Strömstad avslutade vi den absolut sista gippen med att vira gennakern 3 varv runt förstaget – F-n! Vi fick dock ner allt utan att något mer än våra egon blev skadade! Tur att det inte skulle bli mer gennakeråka.

Efter Furholmen (rundade återigen som båt 63), där det faktiskt pustade på ganska ordentligt med vind, var det full fart mot Tresteinerne. Med den öppna bogen utan några manövrar så tog vi den som en vilosträcka och försökte få lite vila och mat. Flygande Jacob stod på menyn och den smakade fantastiskt! Vi preparerade oss och båten för den långa kryssen söderut. Vatten och saftflaskor fylldes och placerades ut i sittbrunnen, godis och nötter plockades fram och placerades lättåtkomligt. Överhuvudtaget så var vi under hela racet bra på att se till varandra, påminna om att dricka, äta, vila närhelst det fanns en möjlighet. Gasten visade sig ha en naturlig talang för att kunna sova på sittbrunnssargen..

Vi behöll vår placering och rundade Tresteinerne som nummer 63. Klockan hade då nästan hunnit bli 11 på lördag förmiddag. Efter rundningen vidtog den långa resan hemåt – mot det hägrande målet i Smögen och kryssen hem visade sig bli seglingens höjdpunkt!

Med bra tryck i den stabila sydanvinden vinden fick den nya 3DL- focken visa vad den gick för. Vilken enorm skillnad mot tidigare segel vi sett och använt! När det kommer en by står seglet helt still, som en veritabel vinge av plåt och farten ökar markant. Givetvis ger seglet goda förutsättningar för ett aktivt trimmande, minsta förändring av skotning, vinklar och sträckning ger direkt genomslag i seglets performance. Med det sagt så är det väl inte så att vi riktigt orkade jobba så aktivt med seglet hela vägen runt..

Vi lyckades på kryssen hänga av Manixen och Dufour 40´an ordentligt och vi gick rejält mycket fortare än Wasa 55, Comfortina 39 och Arcona 370. Det gjorde att vi kunde plocka placeringar och runda Ulsholms kalv som nummer 57.

I den nordgående strömmen var det viktigt att hålla sig inne bland kobbar och skär för att inte fastna i strömfåran på väg norrut. Då bogarna in mot kusten nästan hela tiden medförde att man gick in i ett kustavsnitt man inte rört sig i förut var navigeringen givetvis viktig. Då visade de sig att PC´n med GPS nere vid navbordet blev mycket användbar.  Vid många tillfällen satt gasten där nere och vi kommunicerade ropande med varandra mellan sittbrunn och nav.
– ”Hur ser det ut där framför den där 3,5´an?”
– ”Kan jag gå?”
– ”Vilken kurs?”
– ”Dags att slå nu?”
– ”Lova, lova – bra!”
– ”Styrbord efter fyrametaren!”
– ”Hur långt?”
– ”Inte längre nu! Slå!”

Vi tog inga chanser och var fullt medvetet aldrig i närheten av att riskera något. En båt på sju ton skall inte gå på grund i dessa farter och framförallt inte när det bara är dagar kvar till sommarens långa semestersegling. Men det medför en fantastisk naturupplevelse detta att röra sig i skärgården, och givetvis stora möjligheter för de båtar som är beredda att riska lite mer. Just detta måste vara väldigt speciellt för Bohusracet!

Det blev en lång dag längs med kusten och vi tuggade oss framåt i fältet på ett trivsamt och stimulerande sätt. Det är alltid psykologiskt bra att verkligen fokusera på att komma ikapp en specifik båt..
– ”Ja! – äntligen!”
– ”Vi tog den!”
– ”Vilken plockar vi nu?!”

Tydligt blir det i dessa förhållanden hur olika skeppare resonerar kring fenomenet höjd kontra fart..
Vi plockade många båtar som låg och gnetade för att ta höjd med dåligt driv i sjöarna som resultat, bättre då falla av några grader och få tryck i grejerna.

Mjölkskärs fyr passerade vi som nummer 49, och med lite kul navigering i chikanliknande passager. Dessutom givetvis med inslag av mötande seglare. Det måste för övrigt ha varit ett antal intet ont anande, ovetande både svenska och utländska båtar som har undrat vad som egentligen utspelade sig längs denna kuststräcka. En hel mängd med sydgående båtar, bara två människor ombord på varje och nästan bara gubbar ombord. Flera har nog varit undrande till vad som pågick. Tur att vi hade nummerlappar på skroven så att det blev förståeligt att det  var kappsegling som pågick!

När vi sedan började närma oss målet dojjade vinden ut alldeles utanför Smögen och sista biten blev seg i motströmmen. Vi hade Smögens vattentorn på vad som upplevdes armlängds avstånd hela tiden och inte närmade den sig heller. I de svaga, nästan obefintliga vindarna kom snabbt bl.a. Manix och Arcona 370 ikapp oss igen. Trots att vi på den långa kryssen distanserat dem ganska ordentligt så var de snabbt ikapp när vinden dog ut. Egentligen är det inte konstigt då de har nästan lika hög rigg och lika mycket segel, men med bara drygt hälften av Alindes deplacement.

I stiltjen och frustrationen flög det runt många associationer till vad Smögens vattentorn egentligen liknade. Efter att liknats vid både en ölflaska och en kvinnas midja var det nog tur att det kom en liten sista kvällspust som vi tog oss i mål på!

Målgång klockan 20.28 och med slutplacering på plats 60.

Vi måste ha fått Smögens bästa hamnplats, långsides en norsk Jeanneau med fem norska damer ombord. När de förstod att vi deltagit i racet bjöd de på gammeldansk och pilsner som hamnare. Eftersnack med ärtsoppa och en liten whiskey ombord hos vänner, eget eftersnack, en dusch och sedan var det gudomligt skönt med sömn.

Sammanfattning:
Vi har på denna första gemensamma shorthandedsegling lärt oss väldigt mycket!

Förhållandena var inte idealiska för båt/segel setup med lättvindskryss och framför allt den långa länsen. Nästa säsong hoppas vi ha ett bra undanvindssegel att använda oss av. Dessutom skall vi nog försöka få till några träningspass. Sextionde platsen ger en stor förbättringspotential, den kan vi inte ge mer än knappt godkänt.

Trötthet ger roliga fenomen. När vi riggade spirbommen utanför Hätteberget var det lite skum belysning, inte mörkt men ändå så att det kan vara svårt att se schacklar och små prylar ordentligt. Vad gör man då? Tar på pannlampan givetvis! Men… utan något mörkerseende att förstöra, ensamma på öppet hav…varför inte bara slå på däcksbelysningen? Det är lätt att inse att trötthet kan leda till en minskad förmåga till att ta riktiga väl överlagda beslut!

Vi har kört safe, vi har inte utsatt vare sig båt eller oss själva för några onödiga risker! Mat, dryck har fungerat kanon, (skepparn fick tvångsmatas med godis vid något tillfälle när det för gasten blev uppenbart att skepparn tappat skärpan) och även sömn och vila har fungerat så bra som det nog kan förväntas. Vi har även  varit bra på att ge feedback till varandra och peppa varandra, också det viktigt när man är trött – att både bildligt och bokstavligen få en klapp på axeln!

Här kommer avslutningsvis några förbättringsförslag från oss inför Bohusracet 2011, för att kanske göra ett redan fantastiskt arrangemang ännu lite bättre..

– Tidigarelägg starterna några timmar, det ger större möjlighet för även de mindre båtarna hinna i mål på lördagen?

– Överväg en kortare bana som alternativ för låglysarna? (runda Tjörnekalv istället för Hätteberget och strunta i Tresteinerne?)

– I händelse av att vinden lägger av helt kan kanske ett upplägg för en banförkortning vara bra?

– Kanske ett enkelt partytält att samlas i efter målgång hade varit ett plus?

– En enkel mikrofon och högtalare vid prisutdelningen så att alla kan höra?

– Fler båtar med ”mediapersoner”, kanske ungdomar från klubben som kan fotografera, twittra, blogga et.c under tävlingen?

– En portal på Bohusracet.se med Twitterflöde, blogglänkar, koppling till Facebook med mera?

– Förbättrad hantering av mellantiderna?

Stort tack till SS Ägir med eldsjälen Pär Bäck och hans närmaste team för att Ni arrangerar detta!

Vi kommer tillbaka igen 2011!!

Titta på vår lilla video

PS Vi hade under racet med oss en inbäddad journalist/fotograf, placerad hos oss av tävlingsledningen. Han skriver för Bohuslänningen samt för tidningen Segling där det kommer att komma en artikel så småningom. Han har inte assisterat oss på något sätt utan mest bara försökt hålla sig ur vägen. Tack vare en extra man ombord så finns det i denna rapport några bilder som vi uppenbarligen inte kunnat ta själva. DS

Ett svar till “Bohusracet 2010

  1. Ping:2010 in review – bloggen « A voice on the net…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: